Kalaha

Dela den här recensionen:

Den danska kvartetten Kalaha låter här inledningsspåret CiklideKaj förgyllas av en elgitarrmelodi som låter ökenblues. Detta följs, helt logiskt enligt Kalaha, av en låt med glad syntpoppig melodi. Bandet kastar sig hejvilt mellan stilar, ofta är mer eller mindre bisarra syntljud framträdande och trummisen Emil de Waals beats pumpar på.

Det är dock inte alltid ös. I Nordiske fjer är tempot betydligt lägre och en svajig gitarr dominerar ljudbilden framför svischande keyboards och vispade trummor, och det funkar också alldeles utmärkt. Men sen följer bandet såklart genast upp det med skivans röjigaste och rockigaste låt, med ett malande basriff och slamrigt cymbalspel. 

Jag gillar att Kalaha inte håller sig till en genre, det är piggt och uppfriskande och de är dessutom riktigt bra på vad de än tar sig för.