Nina Åkerblom Nielsen

Dela den här recensionen:

Sångerskan och instrumentalisten Nina Åkerblom Nielsen tar på sitt tredje album i eget namn sig an ett urval av Emily Dickinsons berömda dikter. Hon har med sig en rad högst kompetenta gästmusiker på allt från horn, tramporgel och flöjter.

Det är inte en lätt sak att sätta musik till andras dikter och få poesin att lyfta ett extra snäpp och svänga. I fallet Dickinson tycker jag helt ärligt att det nästan är ett omöjlig uppdrag, Dickinsons lyrik flyger ju redan så högt och ledigt i sin rena textform (som hade den redan en helt egen och fantastisk musikalitet som vi inte ska röra). Det hela blir lätt en aning för präktigt och lite pretentiöst i mina öron.

Åkerblom Nielsens musikalitet, känsla och fina sätt att arrangera gör albumet kul att lyssna på i vilket fall som helst, inte minst Better than music och Nobody knows this little rose blir här finstämda och njutbara americana-låtar. Jag blir nyfiken på hur albumet hade låtit med texterna i svensk översättning.