Stockholm Voices

Dela den här recensionen:

Det är fullt ös på Mosebacke Etablissemang på Söders höjder när Stockholm Voices håller releasekonsert för nya skivan New horizon. Vårvädret har just medgivit att terrassen har öppnat, och många av utomhusbesökarna drar sig så småningom in i konsertlokalen som mest befolkas av ståplatspublik.

Jag brukar tänka på Stockholm Voices som vår tids Gals and Pals. Den nyligen sända P3-dokumentären om Gals and Pals understryker den liknelsen med tanke på allt den tidigare vokalgruppen gjorde. Och Stockholm Voices är helt klart på väg till en lika suverän och varierad musikproduktion som sina föregångare. Det kan låta som en tanke att gruppens pianist, Calle Bagge, är son till Lasse Bagge, Gals and Pals musikaliska ledare. Eller så råkar det vara en slump …

Om gruppens första skiva – Come rain or come shine – var mer traditionellt arrangerad vokaljazz, med kortare solistinslag, så är den nu släppta skivan präglad av nytänkande. 

Alla låtar är av Paul McCartney i nya arrangemang av framför allt Mikael Skoglund och Calle Rasmusson. Var och en av sångarna har fått önska en låt där just deras röst får stort utrymme. Det gör hela produktionen mer varierad och roligare än det tidigare materialet. Eftersom Stockholm Voices innehåller några av Sveriges bästa jazzsångare är det väldigt roligt att få höra mer av de individuella rösterna. Särskilt roligt är det att få ett längre smakprov på Jakob Sollevis baryton i My Valentine, en röst som ännu inte hörts av så mycket i andra sammanhang.

De elva spåren innehåller allt från souliga Get back och rockiga Great day – med suverän scat av Alexander Lövmark – till mer stillsamma Calico skies och Norwegian wood eller sparsmakade Fool on the hill. Men varje sång har sin egenart som kan utforskas under en längre tids lyssning.

Stockholm Voices består av Gunilla Törnfeldt, Maria Winther, Alexander Lövmark och Jakob Sollevi – fyra röster som passar väl ihop. Deras fasta instrumentalensemble består av Klas Lindqvist, altsax, Carl Bagge, piano, Svante Söderqvist, kontrabas och Calle Rasmusson, trummor, som även producerat skivan. Här finns också gitarr och fem extra blåsare av högsta klass.