Yorkston, Thorne, Khan

Dela den här recensionen:

Inom hinduismen är Navarasa samlingsnamnet på de nio känslor eller stämningar som bör finnas i varje konstnärligt uttryck för att få med publiken till en parallell, spirituell verklighet fylld med härligheter. De spänner alltså bågen rätt hårt på sitt tredje album tillsammans, de goda herrarna James Yorkston, Jon Thorne och Suhail Yusuf Khan. Och till sin hjälp har de enbart sina röster, Yorkstons gitarr, Thornes kontrabas, Khans sarangi och lite knappt skönjbart pianoklink. Enkelt, avskalat och skört. Allt sammansvetsat och tillsammans, med rotation på röster och vem – eller vad – som får befinna sig i förgrunden.

Någon parallell verklighet blir det kanske inte, men summan blir ändå rejält mer än godkänd. Musiken är mjuk och följsam, på gränsen till meditativ. De olika startpunkterna närmar sig, gifter sig och slingrar sig in och ut ur varandra och skapar en självklar helhet. Det tränger sig på, tar plats och lämnar avtryck. De österländska stämningarna dansar en stilla jig med skotskt vemod mot en fond av introspektiv eftertänksamhet där man gärna stannar kvar, länge.