Anders Anton Påhlsson

Dela den här recensionen:

Vissångaren och visdiktaren Olle Adolphson är ständigt föremål för nya tolkningar.  Adolphson skrev ett otal svenska visor, som gjorde honom folkkär. Men han gjorde även självständiga och tidlösa tolkningar av andra poeter som Harry Martinson och Lars Forssell.

Gitarristen och visdiktaren Anders Anton Påhlsson tolkar nu tio visor av Olle Adolphson. Påhlsson bor i Åhus i nordöstra Skåne och är tillsammans med Börje Bengtsson grundare av kulturprojektet Olle på Österlen, som särskilt ägnar sig åt Adolphsons vispoesi från hans tid på Österlen.

Visorna rör sig kring teman som vänskap och kärlek, rent av passion. Särskilt tänker jag på Siv och Gunne, som tillsammans gör en unge. Här kommer Olle Adolphsons storhet som poet fram, att hantera orden med stor lätthet och samtidigt finns det en mättnad i textstyckena. Han ger ordslingor som är underbart vackra, som den här: solen som går ner tänder torgets träd.

I visorna finns en rörelse från livets ljusa till dess mörka sidor – från tidig morgon till sen kväll; även om det finns motigheter och motlut är livet för det mesta gott att leva och den doften är särskild stark i spåret Älskar inte jag dig då. Även om kvällen kommer med mörkret är himlen ändå ljus!

Anders Anton Påhlsson gör starka och självständiga tolkningar av Olle Adolphson med stöd av skickliga musiker, särskilt Håkan Andersson. Detta är ett album som andas både klarhet och ren kärlek till Olle Adolphsons visor.