Naaljos Ljom

Dela den här recensionen:

Norska pionjärerna inom elektrofolk, duon Naaljos Ljom, är tillbaka med ännu ett fullängdsalbum av mikrotonalitet och asynkrona rytmer. Anders Hana på mungiga, langeleik, fiol och gitarr samt Morten Joh på analoga syntar, trummaskin och Supercollider tar avstamp i arkivmaterial och levande traditionsbärare och fortsätter utforska sitt helt egna sound. 

Det är folkmusik och det är electronica om än ganska otraditionell sådan – sett från bägge genrer. Det låter skevt, nytt och gammalt på en gång. 

Duon har fortsatt att fördjupa sig i tonalitet och rytmik i norsk folkmusik och albumet känns som en naturlig fortsättning på förra albumet som kom 2021. Deras stora inspirationskälla Eivind Groven (1901-1977, norsk kompositör och musikteoretiker som lyfte fram norsk folkmusiks unika karaktär och bland annat konstruerade en orgel som kunde stämmas mikrotonalt) hörs själv på två spår och sista låten på albumet är efter två visor av Groven. 

Kanske är det lite mindre ”klubb-hits” än på första albumet, även om Rammeslått 2 lär välta vilket dansgolv som helst. Den här skivan går på repeat hos mig – ”bra” är fel epitet, albumet andas genuint hantverk och nyfikenhet, respekt och galet nörderi. Hatten av!