Lisa Grotherus

Dela den här recensionen:

Dessa tio korta stycken på bara tjugofem minuter har en lång tillkomsthistoria. Från början en serie föreställningar i Sveriges Radio och på Dramaten i Stockholm mellan åren 2017 och 2021. Programmet Min berättelse handlar om ”de stora ögonblicken, de som förändrar livet”. Lisa Grotherus medverkade som kompositör och musiker. En person återgav en omvälvande händelse i sitt eget liv, och då gällde det för henne att lyssna in vad som kunde vara lämpligt att lägga till, till exempel att hitta berättarens röst, binda samman, vara ett stöd. Gärna hade jag sett mer om bakgrunden till musiken i fodralet. 

Nu har hon gjort ett urval, bearbetat och arrangerat för åtta spelare. Lisa Grotherus på klarinett, basklarinett, sång och kompositioner, Livet Nord på fiol, Emma Augustsson cello, Isabell Gustafsson-Ny piano, Hampus Norén syntar, Nino Ramsby sång, Dennis Egberth trummor och Mauritz Agnas kontrabas.

Varsamt kommer musiken, mestadels allvarlig och sorgesam där instrumenten turas om och fyller i. Klarinetterna leder händelserna men dominerar inte i mixen. I Förlåt mamma upprepas en vemodig fras och den sista tonen som ska sätta en harmonisk punkt kommer inte. Men ofta landar musiken till slut i hopp och acceptans. I De sista rösterna klingar instrumenten av förtvivlan och en sorts fjättrad ilska, medan Brinner när tvivel och ett vacklande hopp, och avslutas i försiktigt lättade klanger. De två skrevs till en kvinna som berättade hur hon togs till koncentrationslägret Bergen-Belsen som elvaåring, och befriades vid krigsslutet. Här finns bara musiken, känslor väcker den.