Tara Fuki

Dela den här recensionen:

Den välrenommerade (belönade tre gånger om med tjeckiska Grammismotsvarigheten Anděl) tjeckisk-polska duon firar tjugoårsjubileum med en innerlig och för duon ganska typisk skiva, alltså sång på polska och ibland tjeckiska med eget komp på två cellor.

Duon, som består av Andrea Konstankiewicz och Dorota Barová, gästas här av Miloš Dvořáček på rytmer och möjligen en distad gitarr i avslutande Samoty – detta är inte världens mest informationsrika skivkonvolut.

Motyle är polska för fjärilar och visst, som två nyvaknade citronfjärilar far de omkring med sina stråkar över strängarna men de vore inte Tara Fuki om de inte lika ofta använde pizzicatoteknik. Men duon är också mästare på att variera speltekniken och utnyttja cellons alla möjligheter.

Musiken är melodisk men flera låtar har minimalistiska inslag. Dvořáčeks rytmer hade jag gärna hört i alla låtar, det är en fin brytning till stråkinstrumenten trots att Tara Fuki alltså är utmärkta på att spela cello rytmiskt. Låtarnas texter påstås vara poetiska, det kräver nog östeuropeiska språkkunskaper för att begripa, men på det stora hela är det lyriska tydligt även i musiken. Intim musik att njuta av på en trång lokal om det vore möjligt.