Skivrecension

Vokaljazz

Dwight Trible

Mothership

Skivbolag: Gearbox
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 27 Maj 2019

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Dwight Trible sjunger på sitt eget vis, han. Det tog någon lyssning innan poletten föll ned hela vägen genom maskineriet. Han kan liksom starta som Gregory Porter, passionerat men ganska lättillgängligt, och så bara far han iväg i vibrerande vibrato-villovägar. Busig snubbe. Men attans, så säker.

En annan sak som kan vara jobbig för somliga lyssnare kan vara att han tackar ”Master”; han en våning upp, alltså. (Ja, det är Donny Hathaways låt.) Eller att han sjunger innerligt om sin ömma moder. (Ja, han sjunger om Nate Morgans morsa också, i en annan låt.) Med en stark röst. Innerligt, med en ständig biljett till vibrerande vibrato-villovägar. Det är ju spiritual jazz, typ.

Annars är det en schysst tripp Dwight Trible bjuder med oss på. Mothership rymmer flera namn ur det moderna Los Angeles jazzgrädda. Inte helt oväntat återgäldar heta tenorsaxofonisten Kamasi Washington gamla tjänster med ett gediget solo på titellåten. Trible har ju tidigare sjungit på två av av Kamasis Washington-monument till album.

Mothership är ingen dylik trippelskiva, även om vi snackar 72 minuter musik. Trible lyckas leverera det han vill få sagt, eller sjunget, i koncentrerad form och moderskeppet flyter på bra. Så är Trible redan en erfaren vokalist, som firar tjugo år som skivartist om två år, och har jobbat med alla från Pharoah Sanders och Charles Lloyd till J Dilla. Lite av en nutida Leon Thomas.

Tribles version av Beatles gamla psykedeliska, raga-aktiga Tomorrow never knows är mer sparsmakad än originalet. Livekänslan är påtaglig, och jag kommer på mig själv med att längta efter att uppleva detta live.