Elliot Galvin

Dela den här recensionen:

Elliot Galvin är ännu en av dessa unga jazzstjärnor baserade i London. En pianist och kompositör som på sin trios föregående album Influencing machine arbetade minutiöst på att få allting rätt. Elektroniska instrument, mycket pillande.
Den här gången gör Galvin precis tvärtom. Modern times ljuder mer akustiskt, mer analogt. Skivan är livemixad och inspelad direkt till vinyl. Varje skivsida i en enda, oavbruten tagning. Det är som att lyssna på det som spelas i realtid. Detta är tid fäst på vinylplast, att upprepa om och om igen. Som i forna, moderna tider.
Elliot Galvin är annars en av medlemmarna i Dinosaur, men här leder han sin väl sammansvetsade trio där kontrabasisten Tom McCredie och batteristen Corrie Dick ingår. Thelonious Monk och Django Bates läser jag som jämförelser i mina analoga anteckningar.
Att genomföra ett dylikt projekt kräver förstås ett stort mått av lyhördhet och telepati. Kongenialt nog är det såklart helt i linje med hela skivans tematik. En lågmäld protest mot samtidens krav på lönsamhet, accelererande produktivitet och rörlighet på såväl arbetsmarknaden som i det sociala livet.