Trond Kallevåg

Dela den här recensionen:

På förra albumet Amerikabåten jobbade Trond Kallevåg med stämningar inspirerade av emigrationen från Norge till Amerika. Två år efter att ha sjösatt den båten spinner den norske kompositören och producenten nu vidare bland de amerikanska drömmarna.

Det metaforiska ankaret har denna gång sänkts ned i trakterna kring Minnesota, delstaten som brukar kallas en svenskbygd – men naturligtvis kom dit även båtlaster med utvandrade norrmän. I år firas 200-årsjubileum till minne av de första organiserade norska emigranterna.

Albumet Minnesota har delvis formats av gulnade brev, blekta fotografier, lånade minnen, upptinade drömmar. Låten Postmarked from Honolulu låter som den heter. Det är lätt hänt att tankarna går åt Bill Frisell-hållet; Kallevåg har ett liknande klart klingande ljud i elgitarren här. Den gifter sig snyggt med hans pedal steel (Geir Sundstøl medverkar inte längre), Tuva Halses fiol, Mats Eilertsens kontrabas och så Gard Nilssens cymbaler, som liksom härmar vågljud.

Men allt kretsar inte bara kring det stora landet i väst, här finns också en norskt folkmusikalisk ton och ekon av den regniga kusten runt Haugesund, där Kallevåg har sina rötter. Lighthouse boogie lyses upp av romsk musik varvat med vagt ihågkommen instrumentalmusik från 1950- och 60-talen.

De levande tagningarna har efterarbetats; kongenialiskt nog skapas nya, högst subjektiva minnesbilder även i själva musiken. På sina håll lägger Kallevåg till sparsmakade elektroniska ljud och andra pålägg.

Trond Kallevågs instrumentalmusik blandar sömlöst stilar, från ett slags ambient folk till en nästan helt upplöst jazz, och slutresultatet har en egen identitet. Det är stillsamt och som gjort att ägna mörka höstkvällar åt. Jag kommer att invandra i dessa musikaliska drömvärldar igen, och så småningom kommer längtan att växa. Längtan och hoppet om en ny leverans från s/s Kallevåg.