CGS

Dela den här recensionen:

CGS är en förkortning av Canzoniere Grecanico Salentino vilket naturligtvis står för grekiska sångare med salentinska som modersmål, kommer alltså från den italienska stövelns klack och att de spelar bouzouki är inte det minsta förvånande. Inte heller att musiken är mycket rytmisk, väldigt energisk eller att ett av huvudinstrumenten är tamburin. Typiskt från regionen är också att sången är stark. 

Däremot undrar jag varför bandet lagt på syntar, inledningsvis. Det blir skivans helhet bara spretig av. Men de kanske vill testa sig fram, bandet har hållit på ett antal år och ibland kan tiden göra att artister fastnar i utvecklingen. Och apropå tid är skivans tema ”berättelsen om vårt eget förhållande till tiden, tolv spår kring de tolv timmarna.” Titeln Meridiana betyder här solur. 

På låt nummer tre, Pizzica bhangra har CGS inspirerats av indisk musik och medverkar på låten gör även bhangha-bandet Red Baraat. Mitt under denna indiska pizzica, som är en dans från Salento, dyker det upp ett minimalistiskt och intensivt fiolsolo och där händer det något med skivan, till det bättre enligt min mening. Skivan avslutas stilla och ömsint i titellåten och däremellan är det mer traditionellt, vilket även inkluderar en hel del trevliga blåsinstrument, som den stora, feta italienska säckpipan zampogna. En skiva med ett band som jag inte tror vet hur de vill utveckla sin musik i fortsättningen.