Maija Kauhanen

Dela den här recensionen:

Maija Kauhanen ger ut sitt andra soloalbum på Nordic Notes. Denna finska sångerska, slagverkare och kantelespelare låter traditionellt kantelespel bli angelägen samtida finsk folk. Maija Kauhanen spelar också i Okra Playground och har duosamarbeten med estniska Mari Kalkun), svenske Johannes Geworkian Hellman med flera. Kauhanen spelar på en 23-strängad Saarijärven-kantele med sju bas- och sexton spelsträngar.

Kantelens efterklangsrika lite magiskt svävande karaktär tillsammans med vacker kvinnosång skulle så lätt kunna låta både flum och smör men produktionen balanserar genomgående det vackra med en (skall vi kalla det finsk?) uppfriskande kärvhet. Musiken anges som influerad av folk, indiepop och filmmusik vilket speglar rätt väl hur det låter i mina öron.

Det är vacker, ekvilibristisk och ofta väldigt kul musik. Allra mest gillar jag när Maija Kauhanen går loss i upptempo låtar som Käärme och titelspåret Menneet där soundet ger associationer till postpunk och tidigt 1980-tal. Kantelens lite torra bastoner låter som en vintage Rickenbacker från Joy Division och när hon går helt loss i slagverkssolot i Menneet så blir det som om gamelan möter Nina Hagen. I Finland. Jag gillar!