Cécile McLorin Salvant

Dela den här recensionen:

I sommarnumret förra året gillade Lira med rätta den franska sångerskans förra album Ghost songs, inte minst för den mångsidighet musiken speglade. På nya Mélusine, som är baserad på en folksaga om en kvinna som efter en förbannelse från sin mor till hälften förvandlas till en orm varje lördag och sedan gifter sig med en man som inte kan motstå frestelsen att bryta löftet att inte träffa henne på lördagar, låter det återigen helt annorlunda. 

Musiken utgörs av fjorton låtar, av vilka fem är hennes egna kompositioner, tre är klassiska franska chansons (tänk Léo Ferré, Charles Trenet), ett par är tolkningar av modernare franska sånger, den sakralt doftande D’un feu secret är en madrigal från 1600-talet, en sång är från 1300-talet och de två avslutande låtarna utgörs av kvinnliga trubadursånger från 1100-talet som ursprungligen sjöngs på den sydfranska dialekten occitan. 

Salvant, vars föräldrar kommer från Frankrike och Haiti, har en fantastisk röst som här vanligtvis hörs sjunga på franska men som i Domna N’Almucs sjunger på just occitan och i Dame Iseut, som också härrör från occitan, sjunger på haitisk kreol. 

Instrumenteringen är lika småskaligt som sofistikerat delikat, med klaviaturinstrument, bas och trummor som fundament, och där altsax och gitarr kommer till i vissa spår. Men det är Salvants sång som står helt i centrum på ett album som trots allt inte ger samma starka intryck som föregångaren. Omslagsbilden är dock synnerligen läcker.