Claes Pihl

Dela den här recensionen:

Visrocksångaren Claes Pihls underfundiga, bakåtlutade stil rymmer en knivsegg Lalla Hansson, en skugga Lars Demian och ett uns Kjell Höglund, den senare inte minst för det smått kongeniala språkbändandet i en låt som Ett steg framåt.

Första låten Minst i gänget, om barndomsskildringen där pojkarna föll i Viskan, får mig att tänka på Karin Liungmans och James Hollingworths Den dag skogen brann. 

Plattan Medan Viskan rinner är Claes Pihls fjärde sedan debuten 2000. Det är underfundiga vardagsbetraktelser som understundom skalar upp till en existentiell omsorg. Med texter som behandlar tankar kring människans relation till naturen och rader som ”När äpplet föll fritt och laglöst i gräset” dröjer sig kvar. 

Visjazzfolk med rockabilly-inslag, alltsammans känsligt och konstfärdigt framfört av basisten Johan Bengtsson och flyhänt elegante gitarristen Henrik Cederblom.