Youssou N’Dour

Dela den här recensionen:

Det är lite som om ZZ Top skulle döpa en skiva till ”Rock’n’roll”. Senegals superstjärna Youssou N’Dour väljer att kalla nya albumet Mbalax efter musikstilen som kommit att känneteckna hemlandet. Ett land där han faktiskt varit kulturminister, förutom att inspirera nya generationer musikutövare.

Mbalax är ursprungligen en korsning av traditionell eller religiös afrikansk musik och de afrokubanska dansrytmer som Senegals musikälskare diggade på 1950- och 1960-talen. Mbalax genomsyrar mycken musik från landet, även dagens pop och hiphop. ”It’s the rhythm in Dakar,” som Khadim Mbaye från bandet Paradise Cinema uttryckt det.

Den här skivan ligger på multibolaget Universal, har ingen regelrätt svensk distribution men finns på strömningstjänsterna. Möjligen spelar det ingen jättestor roll i dessa www-tider då allt finns blott ett knapptryck bort.

Poängen är att Mbalax är ett album (känns märkligt att skriva ”skiva”) som är värt att höra. Mer helgjutet som lyssningsobjekt än många andra Youssou N’Dour-alster av senare årgångar. Allt kristallklart producerat av brodern Bouba N’Dour, och då smattrar det stundtals rejält av trummor.

En låt som Mool – Deglu météo har lite småcorny syntljud så där som västafrikansk musik har ibland men det smittande trumdrivet är det inget fel på, och Youssou N’Dour har sin karaktäristiska stämma intakt. Försök sitta still till en låt som Fay bor!

N’Dour kanske inte är särdeles spännande eller utmanande längre, och nyhetens behag falnar efter några decennier, men Mbalax har många fördelar.