Nuru Kane

Dela den här recensionen:

Den Dakarfödde men Frankrikebaserade sångaren och musikern Nuru Kane har en bred palett. När han startade hade han ofta mbalax på penseln, med tidiga Youssou N’Dour som en ledstjärna. Så småningom har Kane börjar tänja på ramarna och även om nya albumet Mayam inte är något mästerverk så är det en ytterst medryckande och bra skiva. För övrigt Nuru Kanes första sedan 2013 års Exile.

En senegalesisk soulmusik, kanske man kan säga? Här finns en stor dos Mali-blues, en stor nypa reggae och även trance-artade influenser från den marockanska gnawa-musiken. Nuru Kane trakterar gitarr och guembri, den tresträngade gnawa-lutan med sin karaktäristiskt långa hals. Han backas upp av bandet Bayefall Gnawa. Låten Proud ekar av familjen Kutis funkiga afrikanska hybrid. Tengkoy är en akustiskt hållen sak som minner om Bob Marley. Frånsett den senares melankoliska touch är detta genomgående uppåt musik.