Skivrecension

Elektronisk rapport

Isabel Sörling

Mareld

Skivbolag: Iki Records
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 28 maj 2020

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Gå in på sångerskan, kompositören och musikern Isabel Sörlings hemsida (samma namn som hennes) och kolla skivförteckningen. Så många skivor hon gjort och gett ut! Aldrig heller att man vet hur det ska låta när man lyssnar på en ny skiva.

För närvarande mindre bosatt i Göteborg och Sverige än i Paris och Frankrike, där hennes nya album spelats in. Det fick en passande svensk titel, trots att alla låtar – med en enda svensk vers som undantag – sjungs på engelska. Artisten Isabel Sörling är som en mareld: ett märkligt sken över havet, genom musiken och livet.

Kompet består främst av syntar och slagverk, som skapar en scenografi av ljud och rytmer snarare än -ackompanjerar. En atmosfärisk rymd eller värld, där Sörlings röst, hennes texter och melodier, kan ta vägen vart hon vill. Genre: noll procent jazz. Mer rock, pop, elektronika och performance. Fast den beskrivningen blir inte riktigt rätt, sättet att använda rösten har hon definitivt lärt av jazzsången. Referenser: från Yoko Ono till Laurie Anderson och där emellan, säg, Meredith Monk och Nico. Poppigt med-ryckande och påträngande, som i Johnny flew, flera hymnlika sånger med kyrkovalvsekande röst(er), till exempel Cultures, Cover my ears och Light, samt någon gång en känsla av svensk folkvisa, förstaversen i Eld.

Isabel Sörling viskar, sjunger och ropar, deklamerar och performerar texterna till svepande syntar och ettriga slagverk eller tvärtom, tystlåtna klanger och rytmer. Genom musiken och sången rapporterar hon från en – sin – resa i världen och livet, nu i stunden och in i framtiden. Mitt intryck av albumet Mareld.

Fler skivrecensioner