Rya

Hela åtta medlemmar starka Umeåbandet Rya skivdebuterar med en spännande mix av folkmusik, jazz, pop med mera. Ambitionerna är höga, alla sex låttitlarna har på ett eller annat sätt anknytning till vatten, och flera instrumentala låtar skildrar specifika platser och miljöer. Med en sättning som inkluderar såväl tuba och klarinett som fiol och keyboards kan bandet blixtsnabbt skifta form och kasta sig från stillsam sång till jazziga blåssolon, kraftfullt ensemblespel eller väsig härjedalspipa. Det är lätt att dra paralleller till folkstorbandsstjärnorna Spöket i Köket, men eftersom Rya har en trummis blir svänget ofta både mer jazzigt och poppigt.

Grössjön är en ljuvligt vacker melodi med klarinett i förgrunden som så småningom förvandlas till pop med ett högelektriskt syntsolo, och Cursing creek sätter igång som bluegrass med banjo och piano innan resten av bandet kommer in, och under sina drygt åtta minuter förvandlas låten flera gånger. Mamma anka är skivans klart ösigaste låt, med hetsigt tassande vispvirveltrumma medan fiol och det ena blåset efter det andra tar solon. Riffet som dyker upp mellan solona är förvirrande likt melodin i Hazmat Modine-låten So glad, men arret är totalt annorlunda och riktigt snyggt.