Mojna

Efter två hyllade album är svensk-norska Mojna redan tillbaka med sin tredje skiva sedan 2022. Precis som tidigare finns det här gott om starka kompositioner, stillsam skönhet men också en del tryck emellanåt. Anna Malmströms basklarinett mullrar mjukt men ibland ändå kraftfullt och Thomas Erikssons gitarrspel växlar ständigt mellan melodier och intrikata komp. Ny i trion är Tuva Færden på hardingfela, som uppenbarligen är på helt rätt plats. 

Det dynamiska hardingspelet i Liminalpolska med basklarinetten som enda komp är ljuvligt, och plötsligt hoppar den sistnämnda flera oktaver upp och spelar en överstämma. Dessa flitiga och sömlösa skiftningar mellan roller är typiskt för Mojna. En annan höjdpunkt är den makalöst vackra melodin i polskan Undulant som först spelas på gitarr och sedan på sopranklarinett, och där felan skapar skimrande klanger i bakgrunden. Mareld är precis som bandets tidigare skivor en utmärkt utgåva, och såväl själva låtarna som de lågmälda, stämningsskapande passager som binder samman några av dem är riktigt fina.