Seth Lakeman

Dela den här recensionen:

Devonfödde Seth Lakeman har sjungit och spelat lite i utkanten av mitt synfält bra länge. En eller annan låt ur hans, numer ganska digra, produktion har letat sig in i lite spellistor och jag har strölyssnat igenom några av hans album vid tillfälle. Hans fioltunga, urbrittiska folkmusik och hans lätt nasala röst har alltid känts trevliga, men har av någon anledning misslyckats med att skapa starkare band.

Det får vara slut med sådant velande. För med Make your mark går jag och Seth in i en ny fas i vårt förhållande. Nu ska vi bli kompisar, har jag nämligen bestämt. Skivan, som spelats in under arton turnélösa månader (ett hemskt öde för någon som tycks leva så gott som enbart för att möta en publik) består nämligen av fjorton utsökta anledningar att skicka vänförfrågningar till West Devon. 

Tillsammans med ett gäng självklart tajta bandvänner berättar Lakeman sina historier om hur han uppfattar vår röriga värld. Musikaliskt vilar allt på en stabil brittisk folkmusikbas, men det blandas friskt med en uppsjö av stämningar och tempon. Vi får rootsrockigare inslag i inledande Hollow, ren popestetik i titelspåret, Jackson Browne-liknande emfas i Higher we aspire, sorgesamt och avskalat vemod i Shoals to turn, och mer experimentella tilltag i Coming for you soon.

Inte sedan Robert Plant och Alison Krauss samarbetade på Raising sand 2007 har jag hört en så självklar omfamning mellan folk och pop. Lakeman lyckas dessutom vara än mer varierad och får en aldrig att tappa intresset. För mig, personligen, så har han nu, i allra högsta grad ”made his mark”.