Piirpauke

Det berömda finska världsmusikjazzbandet Piirpauke med keyboardisten och träblåsaren Sakari Kukko i spetsen släpper sitt jubileumsalbum femtio år efter debuten, den som bland annat innehöll den ikoniska finska kyrkklock- och kantelemelodin Konevitsan kirkonkellot. Kukko, som med fog kan anses vara Finlands svar på Jethro Tulls Ian Anderson, var tjugotvå år då debutalbumet släpptes och har sedan starten avverkat ett stort antal medmusiker. Standardsättningen har varit fyra personer och många gästartister har kommit och gått. Dagens Piirpauke leds av Kukko, som förutom sina huvudinstrument här även spelar bouzouki och kantele medan gitarristen numera heter Matti Salo, slagverkare är Ilmari Heikinheimo och Ari Hossi spelar kontrabas. 

För tjugotvå år sedan gav Piirpauke ut en ypperlig skiva med Schubert-tolkningar, i princip är musiken här på samma tema, det vill säga klassisk musik i jazzversion med folkmusikaliska inslag. Denna gång är det uteslutande finska kompositörer som står bakom låtarna. De mer kända är möjligen Oskar Merikanto och absolut Jean Sibelius, bearbetade av Kukko och hans kumpaner.

Eftersom Kukko tycks gilla att överraska har han här med ett par sånger med uppfriskande rap utförd av den finske hiphopparen Paleface, men annars ligger Piirpaukes original ofta hyfsat nära normalutförandet av dessa framförallt i Finland kända kompositioner. 

Bleckblåsaren Mika Mylläri gästar liksom slagverkaren Ismaila Sane och Tuuli Suominen på fiol. Det är ett äventyr att lyssna på albumet, Piirpauke blandar vackra och ofta stillsamma melodier med de för bandet ganska typiska improvisationerna, speciellt då Kukko spelar folkliga flöjter. Möjligen är Piirpauke anno 2025 inte så tajta än, men den improviserade klassiska världsjazzen blir aldrig långtråkig och efter en grundlig jämförelse kan konstateras att alla låtarna är roligare med Piirpauke.