Julian Lage

Dela den här recensionen:

Jag hörde Julian Lage med Gary Burton i Köpenhamn 2005. Då var han bara sjutton år men en mogen musiker, både med en glimrande gitarrteknik och nyanserad improvisationsförmåga. Sedan dess har Julian Lage gjort flera skivor i eget namn, där han utforskat olika delar av de amerikanska musikarven. På Love hurts förenar han intryck från det amerikanska avantgardet (Ornette Coleman, Jimmy Giuffre, Keith Jarrett) med poplåtar från Everly Brothers och Roy Orbison.

Utifrån melodierna utvecklas improvisationerna i ett flöde av infall, associationer och blixtsnabba klättringar längs gitarrhalsen. Julian Lage och hans medmusiker (trummisen Dave King och Jorge Roeder på bas) är lyhörda för originalens särart. Det snabba entonsspelet i Tomorrow is the question är kongenialt med Colemans saximprovisationer, medan poplåtarna präglas av ett mjukare melodispel. Det är musik som är trogen förebilderna, men rik på associationer och oväntade vinklingar.