Enkel

Dela den här recensionen:

Det är svängigt och charmigt så det förslår när finska kvartetten Enkel ger sig på kärlekens mysterier på sin senaste skiva – den tredje sedan gruppens debut för snart tio år sedan. Rosa omslag med trånande blickar rakt in kameran sätter anslaget. Samspelet och spelglädjen spritter ur högtalarna och det är svårt att sitta still.

Musiken är trad med några undantag och flera av låtarna har fått ny text av gruppens medlemmar. Allt är på finska så har man (som icke-finsktalande) inte konvolutet till hands med dess fåordiga översättningar till engelska som ”hey babe, pull off – we’re running out of tobacco” (Pirätä suusu, tupakit loppuuu) så står man sig slätt. Men texterna verkar å andra sidan inte stå i första rummet även om alla fyra medlemmar sjunger på skivan. 

Sättningen är två durspel, fiol och kantele och alla instrument turas om att vara i fokus i de olika låtarna. Allt känns okomplicerat och självklart i den här produktionen. Gruppen har enligt pressreleasen odlat en mognare sida, och kanske är skivan lite mer återhållsam än deras tidigare utgivningar men den förmedlar stor kärlek till den finska folkmusiken. Förälskelser som får mogna är det finaste som finns. Tack Enkel!