Nils Janson

Dela den här recensionen:

Fjärde albumet ut för trumpetaren Nils Janson och det andra för hans kvartett av svårt begåvade musiker som spelar lätt, strömmande och precist om det så handlar om bossa, ballad eller postbop. Janson har en flygelhornskvalitet i spelet, en seren, rimmad lyricism som svävar ovanför Jonas Östholms avklarnade pärlemorspel. Kvartetten spelar Jansons originallåtar som evergreens, ljus och välavvägd väv med Pär-Ola Landins och Sebastian Ågrens komp mer som varsin egalitär stämma än trossbotten. En dialogisk akt utifrån samspelade ramar. I Låt på lut tar Janson ut ingångsvärdet, i Cinnamon är det Pär-Ola Landin som öppnar talakten och i avslutande drömmiga The search for gold är det Östholm som tar ut siktdjupet. 2016 kom den här konstellationens första platta Alloy där jag påstod att de givit ut ett i stort sett perfekt album. Salvador Dali har ju lärt oss det futila i att jaga det perfekta, men man kan komma nära. Det gör Janson och hans kvartett.