! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Rytmdjungelmusik Lira Gillar

Marilyn Mazur’s Future Song

Live reflections

Skivbolag: Stunt Records
Recenserad av: Bengt Eriksson
Publicerad: 20 nov 2020

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Marilyn Mazur ska enligt cd-häftet spela ”percussion”. I singular, alltså. Vilken underdrift! Hon spelar ju i plural, mångplural. Alltid när jag hör henne på skiva, inte minst här på cd:n Live reflections, kan jag se henne på scen, omgiven av sin stora, ja, gigantiska rytmdjungel med alla möjliga och omöjliga, tänk- och otänkbara slag-, rytm-, rassel- och skrammelinstrument.

Future Song är – eller var – Marilyn Mazurs grupp. Hon bildade gruppen 1989 efter att ha slutat spela med Miles Davis och upplöste den 2009. Men så 2015, då hon fyllde  60 år, återbildades gruppen. De flesta spåren på albumet är live-inspelningar från just detta år. Marilyn Mazurs grupp, skrev jag. Det hörs. Ibland hörs hon mer och ibland lite grann. Men hur lite hon än hörs, så hörs hon mycket. 

Hennes taktslag, ett pling, lite rassel, något vad-det-nu-är skramlar till. Med öron, armar och händer är hon ständigt närvarande, som musikens grund och hjärta. Ibland kan hon skynda fram och förbi också, ta tag i vad övriga musiker spelat och skapat, för att som en musikalisk stigfinnare lägga till ännu något mer.

Oftast åtta medlemmar, förutom Mazurs rytmdjungel även trumpet, saxofon, elektronik, klaviatur, gitarr, bas och trummor samt röster. Hur kan gruppen beskrivas? Som ett smärre friformstorband. Hur ska musiken karaktäriseras? Som frihetsjazz, kollektiv musik med individuell frihet.

Alla stycken, snarare än låtar och melodier, har Marilyn Mazur komponerat i betydelsen grundlagt och utstakat. Varje stycke ger frihet åt någon eller några av  de andra musikerna att spela och reflektera vidare. 

Nils Petter Molvær får inleda hela albumet med sin vackra trumpetton i Gong-Pri och Makiko Harabayashi spelar skira, lätta flygeltoner i The dreamcatcher. Medan Subwaygroove låter som titeln: tungt, högljutt och funkigt friformsväng med bas, gitarr, elektronik och elektricitet, blås, trummor och de slagverk som Marilyn Mazur hann lägga händerna på.

Annonser