Snarky Puppy

Dela den här recensionen:

Med en diger skivproduktion och ett närmast kroniskt turnernande sedan ett antal år i ryggen valde Snarky Puppy att spela in denna dubbla live-cd på scenernas scen i London, och kvällen till ära medverkade hela tretton av kollektivets medlemmar. Sex av de elva låtarna är hämtade från fjolårets Immigrance, och bandet inleder med den vackra Even us med pianot i en framträdande roll. Det är lite udda att börja med den lugnaste låten, men sen bär det av ordentligt i Intelligent design med snabba keyboard- och gitarrsolon och en hel del slagverk. Bad kids to the back är tungt funkig med maffiga blåsriff och ett hammondorgelsolo som löper amok, sedan återkommer groovet en kort stund innan även trummisen brakar loss i ett solo. Mäktigt!

Snarky Puppy är förstås briljant skickliga musiker och har en uppsjö lysande låtar, men det som kanske är allra mest imponerande är den oerhörda dynamiken i arrangemangen. Solon kan växa i volym, men även kompet kan stegras något enormt innan det utmynnar i en melodi eller ett riff, eller tvärt krympa för att ge plats. De fyra (!) klaviaturspelarna har ett myller av gamla syntar, orglar och elpianon som de får fram de märkligaste ljud ur, och blåsarna kan trycka på rejält när det behövs eller ösa loss på egen hand. Till detta kommer fiol, gitarr, bas, trumset och två slagverkare, och resultatet är hundra minuter groovig, funkig och ruskigt bra jazz.