Renaissance

Dela den här recensionen:

När blues/rockgruppen The Yardbirds splittrades 1968 (och blev först The New Yardbirds, sedan Led Zeppelin), bildade två av ex-medlemmarna en mer folk- och klassiskt inriktad grupp, Renaissance. Gruppen tog inte fart förrän efter några år, och då med en helt ny sättning, anförd av gitarrspelande huvudkompositören Michael Dunford och den klassiskt tränade, ypperliga sångerskan Annie Haslam, vars vokala omfång är inte mindre än fem oktaver.

Renaissance inrikting var fortfarande klassisk musik och folk, men det fanns även jazz och progressiva rockinfluenser i mixen, vilket gick hem väl i Amerika. Efter bara fyra album med den nya sättningen lyckades de med det närmast otroliga, att spela tre utsålda konserter på anrika Carnegie Hall, i New York 1975. Det är dessa konserter som ligger till grund för gruppens första liveskiva, dubbelalbumet Live at Carnegie Hall, som släpptes 1976.

Albumet är praktiskt taget en ”best of”, med spår från gruppens fyra album, från inledande Prologue till Song of Scheherazade, som tog upp en hel sida på albumet Scheherazade and other stories. De musikaliska kvaliteten är hög och imponerande, de ryska referenserna pampiga (Kiev, Mother Russia).
Klaviaturspelaren John Touts lekfulla tematiska utflykter ger rent filmiska intryck (Running hard) och han väver konstant in klassiska referenser i sitt pianospel, medan New York Philharmonic Orchestra bidrar med drama och stämning (Can you understand?, Song of Scheherazade). Dunfords akustiska gitarrsound känns oväntat fräscht och originellt i ljudbilden. Men det är Haslams svävande, änglalika stämma som är den stora behållningen, inte minst på Carpet of the sun, med sin distinkta smak av 1960-talets folkpop, och codan på Ashes are burning.

Denna remastrade utgåva av Live at Carnegie Hall har ett tidigare outgivet bonusspår från Carnegie Hall-konserten och en tredje cd med en BBC-konsert, inspelad några månader tidigare.