Bo Lindenstrand

Dela den här recensionen:

Det är inte alltid man kan höra texten ljuda genom ett instrument eller känna att melodin bär på en större sanning. Hos altsaxofonisten Bo Lindenstrand kan man momentant göra det. På den postumt utgivna dubbelskivan med inspelningar från bland annat Glenn Miller Café och Underbara Bar tränger texten ut ur Lindstrands sax i Hoagy Carmichaels Skylark: ”Have you seen a valley green with spring, Where my heart can go a-journeying”. Det finns en öppen ärlighet i Lindenstrands spel, en kämpande, strävande ton som ständigt söker nya vägar. Med sin öppet redovisade förankring i Charlie Parkers dialektala värld hittar han ofta en annan öppning in i materialet. Lindstrand går balansgång och därför blir hans närvaro större. Skivorna täcker inspelningar från 2008 till 2013 och det är fint att höra det redan drivna spelet hos en ung Konrad Agnas och en ännu yngre Leo Lindberg – trots inspelningarnas långt från perfekta ljudbild. So what? Det är ett pågående nu och ett utsnitt från en tid och med en musiker som numera blåser på en helt annan ort.