The Unthanks

Dela den här recensionen:

The Unthanks fortsätter med sina sidoprojekt, vid sidan av skivorna med rent traditionella sånger. Men även om materialet inte är utpräglad folkmusik har den fortfarande att göra med människor och deras liv. Lines är en trilogi av korta album som alla har kvinnor i centrum, och relaterar till specifika historiska situationer, ur ett kvinnligt perspektiv.

Del ett handlar om Lillian Bilocca, en förkämpe för fiskares säkerhet till havs, efter tre trålarolyckor 1968 där 58 personer miste livet. Sångerna är hämtade från en teaterföreställning av skådespelerskan Maxine Peake, där Unthanks svarade för musiken. Den stämningsfulla musiken är komponerad av Adrian McNally, gruppens pianist och producent, och systrarna Rachel och Becky Unthank kompas av piano, fiol, harmonium, bas och trummor.

Sångerna på del två, World War One, skrevs till ett projekt som markerade hundra år sedan första världskrigets start. Fyra av de sex sångerna är dikter och brev från kriget, tonsatta av McNally. Piano, bas och trummor har här utökats med en stråkkvartett och systrarna Unthank bjuder in gästsångare på två spår.

Del tre består av tio tonsatta dikter av Emily Brontë. Kompositionerna är ett beställningsverk till 200-årsjubileet av Brontës födelse. Skivan skiljer sig från de andra två i det att systrarna ackompanjeras av ett ensamt piano – Emilys eget piano, som finns i hennes hem, prästgården i Howarth i Yorkshire, där sångerna spelades in.

Det är spännande att höra hur The Unthanks skapar sånger som per definition är folkmusik – de handlar om folks liv – men samtidigt skapar något mer, något som ligger utanför deras traditionella folksfär, med en effektiv blandning av konstmusik, music hall och kafémusik.

I Adrian McNally har The Unthanks en skicklig kompositör med stor fantasi, som vet hur han ska lyfta fram Rachel och Becky Unthanks väldigt olika röster. Och hur man skapar starka känslor utan stora åthävor.