CAM – Chanteur d’amour et de merde

Dela den här recensionen:

Christian Vandenbroeck heter han egentligen, denna den belgiska visans antihjälte. Började med musiken på allvar vid 44 års ålder, efter att ha jobbat som takläggare. Detta innebär att CAM, som han kallar sig när han sjunger sina visor, har en hel del blandat bagage när det handlar om influenser, lite postpunk här, The Beatles där, en vals i Leonard Cohens anda, allting ganska stillsamt och med en tydlig tonvikt på visor.

CAM kompar sig på gitarr och har sparsam hjälp av Erno le Mentholé på klaviatur och rytmer samt Dorothée Pietquin som spelar gitarr på ett par, tre sånger. Han är inte någon stor sångare, inte heller någon virtuos på sitt instrument och jag får erkänna att jag inte begriper ett dugg av textinnehållet även om artistnamnet ”Kärlekens och skitens sångare” samt skivans titel ”Människan är ett djur lika väl som de andra” ger en bra ledtråd till vad det handlar om. Tror jag.

Melodiskt är det riktigt bra och trots den lite ruffiga inramningen är det hela vackert och kärleksfullt framfört. Lite som med Tom Waits, en raspig röst gifter sig ypperligt med fina melodier. Faktiskt en debutskiva, men någon nybörjare låter han absolut inte som, herr Vandenbroeck.