Sver

Dela den här recensionen:

Tungviktare kan man säga. Som i sværvekt, musik kan också vara en krävande sport. Svers tunggung är i allmänhet enorm. Jens Linells slagverk gör mycket till, liksom Oskar Reuters gitarr- och mandolinspel. Någon har sagt att det låter elektriskt fast det inte är det. När andra spåret Trollfuglen från djupa Finnskogen spelas passar tyngden in, för namnet är ett lokalt ord för tjäder.

Efter halling och finnskogspols bryter tredje spåret av finstilt, nästan ödsligt: Skog, en polska till Jonas Olssons minne, efter Johnny Schönning (född 1894). Bandets stråkmusiker är Olav Luksengård Mjelva (ständigt denna vessla, bokstavligen gränsöverskridande) och Anders Hall. Det är naturligtvis utsökt spelat.

Fort in i Norge igen, Homslien, en gangar där durspelaren Leif Ingvar Ranøien dominerar och tvåtakten vevar och tvingar till rörelse. Därmed är alla tunga namn nämnda. Samspelet är tätt och uttrycket varierat, mycket genom att de bollar med olika instrument i genomtänkta arrangemang.

Legacy betyder testamente. Sver har alltså valt ut sina favoriter ur den traditionella låtskatten och även pekat ut sina favoriter från förmedlande musiker, vilket ibland ger igenkänning för lyssnaren. Några exempel är den läckra rørospolsen efter av Jørgen Tamnes, där Leif Ingvar briljerar med durspelet, och Drömmen, kanske från Glöte i Härjedalen, och så Lördagskvällen efter Lars Fredriksson, Vallsta. Den senare är lite för snabb här tycker jag som dansare, mer sportig än nödvändigt. Däremot inga reservationer mot Gymnastikken, en fartfylld och jazzig reinländer som favoriten Ånon Egeland fört vidare. Dragspelaren Torleif Jensen ska först ha spelat i stadshuset, den så kallade ”gympahallen” i Tvedestrand på Sørlandet. Sver lyckas alltså överraska även på trad-sidan.

En småländsk slängpolska, Brännvin från Virestad, har fått komma med. Tre valser avslutar, bäst den första, den innerliga och skönt tolkade Joskvarnleken från Dalarna.