Baptiste Boiron, Bruno Chevillon, Frédéric Gastard

Dela den här recensionen:

Là är en dubbel-cd med sexton kompositioner som varar över en timme och fyrtio minuter. Allt är skrivet av Baptiste Boiron, förutom stycken av Duke Ellington, Keith Jarrett och John Coltrane. Flera av de egna titlarna är anagram på olika inspiratörer vilket också hörs i musiken. Till exempel: nus MonoliThe ok blir Thelonious Monk.

Boirons stycken inleds ofta en smula prudentligt med kammarmusikaliskt kantiga melodier och sicksack-klanger. Ibland med en kärvare ansats, titelkompositionen Là börjar till exempel som en lufttrycksborr, ibland med lätthet, som i den sparsmakat och läckert klingande hyllningen till sopransaxofonisten Steve Lacy, avec StyLe. Vartefter blir musiken oftast långsammare, tätnar, och övergår till ett lyhört friare samspel, ett utbyte med eftertanke och tydliga roller, som i fortsättningen av Là.

Sättningen är ovanlig, klangerna djupa och tydliga. Boiron som är hemma med både Bach, Edgard Varèse och nutida improvisatörer, spelar sopran-, alt- och tenorsaxofoner, Bruno Chevillon kontrabas och Frédéric Gastard bassaxofon. Två tagningar av Lé sourire à travers les larmes, tillägnad Charlie Chaplin och Tom Waits, balanserar mellan ett sentiment som både smeker och river. Dessa avslutar tillsammans med två versioner av Coltranes Lonnie’s lament. En lång behaglig utandning.