Matthieu Bordenave

Dela den här recensionen:

Fransk saxofonist, tysk pianist (Florian Weber), schweizisk basist (Patrice Moret) i ett ytterst lugnt, glest, stilla trioalbum, kryddat med återhållen dissonans. Vackert utan nämnvärd sötma.

Matthieu Bordenaves tenorsax är som en sovandes stilla andning. I River, med bara sax och piano, rullar höstdimmorna sakta in över en öde slätt. Låtarna snuddar vid utplåning. I stycket Incendie blanc anas en snabbare lust i pianot och i The path, där en fågel kvittrar någonstans inne i dimmorna, har saxofonen drag av Ben Webster-flås. Ventoux överraskar med ett bassolo.

Ett homogent album där alla låtar liknar varandra och ger mig en oemotståndlig lust att värma en kopp kamomill-te, lägga mig ner, dra en filt över mig och somna in. Sagt och gjort …