Carl Petter Opsahl

Dela den här recensionen:

Basklarinett är ett i högsta grad underskattat instrument, inte minst vad gäller melodispel. På sin nya skiva håller sig norske Carl Petter Opsahl helt till detta fina träblås, i mycket läckert samspel med Oddrun Lilja på elgitarr och akustisk dito samt Ellen Brekken på kontrabas och elbas. Opsahl har i decennier spelat många slags jazz, vilket det här och där hörs tydliga spår av, Lilja har spelat med bland andra Bugge Wesseltoft, och Brekken är med i tungt jazzrockiga Hedvig Mollestad Trio.

Här är det dock främst akustiska tongångar i elva låtar skrivna av Opsahl, oftast med starka folkmusikinfluenser. Många melodier är mycket vackra, ibland närmast stillsamma, andra gånger med intrikat synkoperat gitarrspel. Gott så, men frågan är varför valet föll på basklarinetten? För Opsahl spelar nästan genomgående i så höga register att det inte hörs att det är ett basinstrument han hanterar, vilket onekligen är rätt underligt. Introt till en låt sticker ut med hårt distad gitarr och rytande basklarinett – i det låga registret. Varför inte mer sådant?