Konkyhlie

Dela den här recensionen:

Först lyssnar jag utan att veta något. Bekantar mig med ett för mig okänt danskt band. Gillar vad jag hör. Fri och undersökande jazz som tränger sig på med en tydlig här och nu-känsla. Sedan läser jag om skivan och påverkas av det jag fått reda på. Saxofonisten Christian Kyhl, betydligt äldre än resten av bandet, hade opererats för strupcancer när skivan spelades in; han trodde inte att han skulle kunna få ljud i saxofonen, men det var faktiskt möjligt, trots att han andades genom ett rör i halsen/strupen. I februari förra året dog Christian Kyhl i sviterna av sjukdomen och skivan dokumenterar bandets alldeles för korta levnad.
Kyhls saxofon kan vara i centrum, men utan att lämna kollektivet där de övriga medlemmarna Taus Bregnhøj-Olesen (gitarr), Kristian Tangvik (tuba), Asger Thomsen (kontrabas) och Jeppe Høi Justesen (slagverk) är lika viktiga beståndsdelar. Första spåret heter Promenaden och skivan känns som en tur på stan, musiken hälsar på bekanta, tar av sig hatten, slänger iväg en svordom, springer snabbt över ett övergångsställe, stannar till på ett kafé, pausar i en park, betraktar myllret av olika människor och reflekterar över livets oförutsägbara händelseförlopp.
Och bitvis glömmer jag bort omständigheterna som präglade inspelningen. Vilket enbart är positivt. Musiken lever och andas. Stannar kvar.