Antonis Antoniou

Dela den här recensionen:

När Antonis Antoniou från den cypriotiska folkmusiktrion Monsieur Doumani nu släpper ett eget album är det bokstavligen en soloskiva. Förutom att några sångare gästar i ett par låtar gör han allt själv, och spelade in skivan under lockdown i fjol. Albumet beskrivs som ”djupt politiskt” och är ett porträtt av landets delade huvudstad Nicosia, men skildrar även Antonious förhoppningar om att staden kan enas.

Musikaliskt har det förstås element från både grekisk och turkisk folkmusik, men här smälts akustiska instrument som det lilla stränginstrumentet tzouras och trumman daouli/davul samman med elektroniska ljud, psykedeliska gitarrer, tung elbas och oerhört snyggt programmerade rytmer. Just tzouras försedd med wahwah, dist och andra effekter klingar väldigt spännande, och står också för många fantastiska melodier. En av dem finns i låten Angali, som samtidigt myllrar av elektroniska ljud som rör sig hit och dit och har en nästan brutal syntbas. Kombinationen är säregen och samtidigt helt naturlig, vilket egentligen kan sägas om hela albumet. 

Här finns tydliga influenser av både traditionella danslåtar och turkisk psykrock, ibland till och med postpunk, och de elektroniska elementen gör att Kkismettin som helhet inte liknar något jag hört förut. Detta är en extremt välgjord och väldigt spännande skiva, och jag hoppas verkligen att Antoniou så småningom kan göra om detta i liveformat.