Bonga

Dela den här recensionen:

Bongas nya album firar den angolesiska artistens femtio år långa musikaliska bana. Denna Bonga bör ej förväxlas med den haitiska multi-instrumentalisten och voodooprästen med samma artistnamn. Nej, föreliggande Bonga är en före detta sportstjärna som snörade om till musiker. Han gjorde uppror mot den portugisiska kolonialregimen och gick i exil på Kap Verde. Hans musik har också en del av den skönt släpiga kvalitet som vi förknippar med det öriket och dess morna. Han har bland annat hörts med bortgångna giganten Cesária Évora, inte minst på den kända låten Sodade.

Den 80 år fyllda och numera Lissabonbaserade Bongas musik rymmer också mycken angolansk kizomba, liksom semba. Smärta och längtan präglar uttrycket – hör Kúdia kietu med unga fransk-algeriska gästsångerskan Camélia Jordana – men också livsglädje och stor skönhet. Det godmodiga svänget i Kalú pu är lätt att ta till sig. Låttexternas sociala kommentarer må gå förlorade, men att Bonga sjunger på angolesisk kreol gör inte så mycket för hur vi som lyssnaren uppfattar musiken, då den talar direkt till hjärtat. Där lastar den av sin skimrande last och det är bara att ta emot och njuta.

Skivan ljuder väldigt akustiskt och luftigt. Inspelningarna – liksom skivans titel – har sitt ursprung i de sessions han brukar bjuda in till i bostaden i Lissabon. Tack för inbjudan!