Ali Doğan Gönültaş

Den kurdiska musikern Ali Doğan Gönültaş döpte sin första soloskiva till Kiği efter namnet på staden som han härstammar ifrån. Kiği ligger i östra Turkiet, historiskt en i huvudsak armenisk stad, senare kurdisk, många har alevi som religion, den delvis sufiliknande traditionen som påverkat musik från den anatoliska halvön på en rad olika sätt. Familjen flyttade till Istanbul på 1980-talet men har aldrig övergivit sin kulturella identitet och inspirerad av släkten och hembygden har Gönültaş även på nya skivan grävt i sina rötter. 

Flertalet låtar är traditionella, han sjunger på både turkiska, kurdiska och zazaki (en kurdisk dialekt eller, enligt vissa, ett eget språk) och spelar stränginstrumentet tanbur, det heliga instrumentet inom alevi. När jag lyssnar på inspelningar med äldre musiker från samma tradition är det ganska likt, Gönültaş gör inte så mycket nytt mer än att han levandegör traditionen för en samtida publik, även utanför en kurdisk eller anatolisk kontext. Så egentligen var musiken han gjorde tidigare med bandet Ze Tije, som var inne på liknande spår, ett mer originellt projekt, med bredare sound och fler instrument. 

Samtidigt blir det en tydligare närvaro i det avskalade, direkta uttrycket med enbart sång och tanbur. Nedendir har jag till exempel hört förut, som folksång men också i popformat. I Gönültaş tolkning är den traditionella sången både intensiv och lugn. Och flera av låtarna har samma skarpa, poetiska känsla. Du känner dig förflyttad, både i tid och rum.