Kardemimmit

Dela den här recensionen:

Kardemimmits femte baby är lika traditionell som den är modern. Vierin soita vierin maita visar kvartettens musikaliska ursprung: forntida finsk-ugrisk runosång till kantele, det finska nationalinstrumentet av vilka både den 15-strängiga och den 38-strängiga tillhör instrumenteringen hos detta band. Den tårdrypande, urvackra Tyttörinki (Bruddans) tillhör också arvet från jägar-samlarfolkens vokalkonst. Lyssnaren kan inte värja sig mot medkännande sorg med den unga bruden utan rycks med utan hämningar. Det känns som om de karelska gummorna från trakterna kring Ladogasjön som sjöng tills de grät, medverkar på ett metafysiskt plan.
Jutta Rahmels skapelser, Lasirakeet (Glashagel) och Syreenitie (Syrenvägen) är mer i singer-songwriter-stil med jazz- och popinfluenser. Lasirakeets mörkare bastoner från den 38-strängiga konsertkantelen gifter sig på ett ovanligt sätt med den fyrstämmiga sången. Detta är ett album där stämningar och dofter från det sagoskimrande, mytiska finsk-ugriska kollektiva minnet berikade med mer samtida musik har hittat sin väg rakt in i moderniteten.