Skivrecension

Keksin laulu
Tornedalens nationalepos i albumform Lira Gillar

Arto Tiesmaa

Keksin laulu

Skivbolag: Väylän Pyörre Records
Recenserad av: Maria-Kaisa Jurva
Publicerad: 17 sep 2021

Dela den här recensionen:

Svår islossning drabbade Torneälv år 1677 vilket ledde till en naturkatastrof. Den enorma översvämningen tog med sig lador och bodar, hus och stugor och vände mark, åkrar och ängar upp och ned. Människor flydde om de kunde, några dog. 

Bonden och soldaten Antti Mikkelinpoika Keksi författade en dikt på 212 verser på finska – Keksin laulu (Keksis sång) – om denna omvälvande händelse på orten som han sedan gick och sjöng från hus till hus. Dikten är mycket rytmisk och lätt att komma ihåg eftersom den skrevs på den urgamla Kalevalametern. Det blev ett stycke folkdiktning som bevarades i muntlig form, ibland kallad ”Tornedalens nationalepos”. 

Inte förrän den italienske forskningsresanden Giuseppe Acerbi hörde dikten framföras i Övertorneå tecknades den ner och publicerades för första gången i skriven form i Acerbis resebok i början av 1800-talet. Dikten spred sig som skillingtryck bland folket. Och Antti Mikkelinpoika Keksi blev den tidigaste och första finskspråkiga folkdiktare som är känd vid namn.

Den tornedalsfinske musikern, kompositören och sångaren Arto Tiesmaa från Övertorneå har gett nytt liv till Keksis sång genom att komponera musik till verserna. På skivan har han samlat de bästa sångarna och musikerna med rötter i Tornedalen, på båda sidorna av Torne älv – både på den finska och svenska sidan. Medverkande är bland annat historieberättaren och konstnären Kalervo Uuttu, trubaduren Hasse Alatalo, popartisten Markus Krunegård, den finska tangodrottningen Mira Sunnari, Jaakko Laitinen från bandet Väärä Raha och Arto Tiesmaa själv – den nya tidens runosångare. 

Man har varit trogen andan och orden i den över trehundra år gamla dikten men har klätt om den musikaliskt i en mer modern version. Dramatiska händelser levandegörs i texterna med hjälp av humor och ironi. I melodierna hörs rock, blues, progg, pop och folkmusik. Instrumenteringen är rik och i kompbandet spelas bland annat mandolin, dragspel, munspel och melodika. 

Nästan 350 år efter naturkatastrofen framförs den långa dikten på 212 verser för första gången i sin helhet. Albumet är en kulturgärning av stora mått – och en hyllning till ordkonstnären Antti Mikkelinpoika Keksi liksom till Torne älv, den längsta, fritt flytande älven i Europa. 


Fler recensioner

Annonser