Big Fish

Dela den här recensionen:

Comebackskivor går att göra på olika sätt. En del artister försöker låta precis som de gjorde tidigare, medan Big Fish gör precis tvärtom. Gruppen var ursprungligen aktiv 1988-96, och var i ständig utveckling. Inte bara varje album utan också många låtar skiljde sig åt rejält. Med början inom synt tog punk, monsterfeta metalriff och inslag av medeltidsmusik och akustiska historiska instrument över, särskilt på briljanta Sånger ur sten, som också innehöll mängder med fyndiga metaforer i de ofta skarpt politiska texterna.

När Big Fish, som sedan några år sporadiskt spelar igen, nu släpper sin första skiva sedan 1996 finns knappt något av det nämnda kvar. Inledande Fragment från en bang bygger på en ljuvlig, återkommande fras på klonkigt piano, och mängder med taktartsväxlingar och en målande text gör den oerhört suggestiv. Svindleri låter som en korsning mellan turkisk psykedelia och gothrock, med bouzouki, ”aaah”-körer, slamriga trummor och David Gieses mörka röst, och är makalöst bra.

Några få spår finns kvar av folkmusikinfluenserna. Den instrumentala, minutkorta Vaknätter 2 är en snygg polskemelodi på synt som följs av ett solo på Big Fish karaktäristiska metallskrotslagverk, och är lika udda som den är svängig. När idag blir igår är en vacker, pianobaserad vals, och kontrasten blir stor när texten skildrar högerextremismens framväxt inom rockscenen under 1980- och 90-talens Sverige. 

Här finns en rejäl tyngd i ett par spår, främst i titellåten och delar av Färdvisa från röda linjen, som visar att bandet inte helt släppt sin bakgrund, men till stora delar är Kalla döda drömmar något helt annat. Varje låt har en egen karaktär, här finns till och med en tango, om än försedd med rockriff och trummor. Avslutande Öregrund är avskalad och underbart vacker, med en enkel pianoslinga, lågmälda elektroniska rytmer och sångverser med några få ord, och är en mästerlig avrundning av en skiva som är fullständigt originell och ännu starkare än jag vågat vänta mig.