Ustad Noor Bakhsh

Dela den här recensionen:

En av de mest minnesvärda konserterna från årets Clandestinofestival var med Ustad Noor Bakhsh en söndagseftermiddag i Bergsjöns kulturhus. Förutom musiken var inramningen speciell. Ustad Noor Bakhsh och en medmusikant satt på en matta på en liten scen i kulturhusets innergård och publiken var en mix av Bergsjöbor, nyfikna göteborgare och balucher varav många hade rest långt för att se en landsman spela musik från hemlandet. De önskade låtar, gick fram och pratade med den i dag 78-årige musikern mitt under konserten och tre män började spontant dansa under av av låtarna.

Veteran på hemmaplan, men det är först nu som Ustad Noor Bakhsh spelar in skivor och turnerar i väst. Den aktuella skivan är en utökad vinylversion av en ep som släpptes av Honiunhoni (skivbolag baserat i Karachi, Pakistan) förra året. Ustad Noor Bakhsh bor i Makran, en region vid kusten mellan Pakistan och Iran och det är där låtarna spelats in. Det ovanliga är instrumentet, benji, som är en elektrifierad, modifierad variant av taishogoto, en japansk korsning av cittra och nyckelharpa ungefär. Fascinerande hur saker förflyttas och hamnar i en helt ny kontext.

Musiken är både egna skapelser och hämtad från folksång och populärkultur och flyter ihop till en lockande helhet, där de ljusa tonerna rör sig mellan den karga ökennaturen och storstadens lockelser. Paralleller finns med indisk klassisk musik men lika mycket tycks melodierna vara hämtade från Lollywood. Titelspåret är döpt efter en fågel och jag tänker att musiken precis som fåglarna obehindrat rör sig mellan gränser. Flyger mellan Baluchistan, Japan och nordöstra Göteborg. Eller är på väg någon helt annanstans.