Louise Palmstierna

Dela den här recensionen:

Det går att under lång tid vandra bredvid en annan människa, utan att komma nära vederbörande, liksom det under eviga tider går att på avstånd beundra och tycka om företeelser, utan att bli erövrad och bestämd i förhållandet till dem.

Så var det för Louise Palmstierna, som länge, i tjugofem år, arbetade som organisationskonsult och hjälpte personer och företag i kommunikationsfrågor. Intresset för musiken fanns där hela tiden, men levde ett liv på sparlåga och i bakgrunden. Så var det fram till 2017. Genom musiken kom hon närmare sitt eget jag, hon kunde även i musiken uttrycka sina känslor och reflektioner, på ett annorlunda sätt.

Det nya albumet innehåller tio låtar, några är jazzstandards, andra pärlor ur poparkivet. Och så originalkompositionen Thyra, av Louises bror Carl Palmstierna. Spåret påminner om vår ändliga tillvaro och livets knapphet. Det är sent på jorden, och det är dags … It’s time.

Louise Palmstierna omger sig med en hel kennel av Sveriges mest kända jazzmusiker, som David Bryntesson och Filip Ekestubbe. Louise Palmstiernas sång är både kraftfull med expressiva utfall och hudnära, texterna är centrala och hon ger dem av sitt liv med sällsynt gott musikerstöd. Du kan inte känna dig oberörd.