Connie Han

Dela den här recensionen:

Här har vi en ung kvinna som ett av de stora skivbolagen inom jazz satsar på och som även är sponsrad av Steinway. Så på sätt och vis förväntar man sig något extra. Hon ser sig själv som ett slags traditionsbärare och jazzen hon spelar har sina rötter i bebop och hardbop. Snyggt och välspelat rakt igenom och visst tappar jag hakan lite av hennes virtuositet och infallsrikedom vid pianot. Hon verkar i samma tradition som Marsalisbröderna när de slog igenom. En klanderfri och energisk jazz som på det hela taget är trevlig att lyssna på. Men den stannar vid att vara traditionsbärande och tillför inget nytt egentligen, trots att det mestadels är nyskrivna låtar på skivan. Till sin hjälp har hon fyra utmärkta musiker: Ivan Taylor på kontrabas, Walter Smith III på tenorsaxofon, Jeremy Pelt på trumpet och slutligen Bill Wysaske på trummor, som även är skivans producent. Många kommer säkert att gilla Iron starlet, det är glimrande spel inte minst från Connie Han själv, men även de övriga medverkande. Jag önskar dock lite mer personlighet för att bli riktigt hänförd. Men det kommer säkert i framtida projekt, Connie Han lär vi få höra mer av.