Gustav Renberg

Dela den här recensionen:

Gustav Renberg börjar sin debutskiva med låten Bandolim och en brasiliansk influens, om än något vag. Sedan följer två spår med kompositioner från pandemitiden då Renberg vistades i Hamburg. Här börjar jag tända till, detta då Renberg skrivit stämmor som höjer temperaturen när de interagerar med varandra. Kanske beror det också på att blåsarna kommer in (Sebastian Mattebo på altsax och Ari Bragi Kárason på flygelhorn) och då känns inte gitarren lika ensam som det annars riskerar att bli ibland. 

Renberg säger om sin musik att han hämtat inspiration från jazz, pop och folkmusik, men framför allt tycker jag att kännetecknet för hans musik är ett speciellt stämningsläge som bland annat kommer sig av att det oftast är ett ganska smalt spektra av tonlägen, då glider de olika instrumenten in i varandra och blir till ett mjukt och behagligt flöde.

Musikerna på skivan är unga och har bara varit utsläppta från musikhögskolan ett fåtal år, men det är mogen och välavvägd musik och soloinsatserna håller hög klass. Speciellt finns det ett fint samarbete mellan bandledaren Renberg och pianisten Britta Virves.