Luzmila Carpio

Dela den här recensionen:

Luzmila Carpios nya skiva är en udda fågel. Sedan tidigare har den bolivianska sångerskan dryga 25 album i ryggsäcken, album på vilka hon bjudit på traditionell andinsk folkmusik och spridit och hyllat indiansk kultur. För detta – och för hennes oförtrutna arbete för att uppmärksamma den andinska urbefolkningen – har hon, välförtjänt, fått legendstatus, men knappast rosat topplistor på våra breddgrader.

Detta kommer tyvärr knappast att förändras med El retorno del sol, hennes första skiva på tio år. Här har hon slagit sig ihop med den argentinske producenten och dj:n Leonardo Martinelli och tillsammans har de, försiktigt, blandat traditionella instrument och toner med såväl asiatiska instrument som elektroniska rytmer. Luzmila sjunger, kvider och närmast kvittrar, på spanska och quechua, över ljudlandskap som darrar och pulserar och målar bilder av skimrande berg och slätter. Den finkänsliga blandningen av uttryck lyckas bitvis gripa tag, men tyvärr blir slutresultatet lite för ofta en känsla av soundtrack. Ett soundtrack till en tjusig resedokumentär, alltid nyfiket och fint, men alltför eteriskt och vagt för att riktigt bränna till.