Pierre Isacsson

Dela den här recensionen:

Sångaren och låtskrivaren Pierre Isacsson var tidigt ute och nosade på countryn med Country Four, en kvartett som under några år på mitten av 1960-talet skulle kunna beskriva som mer pop- än outlaw-country. Efter att Country Four la ner anslöt Isacsson till familjebandet Family Four i kvartettens kanske starkaste uppställning med Marie Bergman, Agnetha Munther och Berndt Öst.

Tillsammans med Family Four vann han Melodifestivalen två gånger i början av 1970-talet. Ett decennium som såg fyra soloplattor från Isacssons penna med Då går jag ner i min källare som största hit, en låt med en för populärmusiken inte allt för vanligt förekommande tonartssänkning i sista refräng. 

Pierre Isacsson jobbade som musikvärd på Estonia den där septembernatten 1994 och var en av alla 852 människor som följde fartyget ned i djupet. Han dog endast 46 år gammal.

Den postumt utgivna plattan Innan slutet bygger på de demoinspelningar som låg färdiga i numrerade kassettband men som aldrig skickades ut till skivbolagen. Nu har hans son Ludvig Isacsson  lagt till nyinspelande arr kring Pierres sång och gitarr. Janne Schaffer medverkar på Eden där Ludvig sjunger duett med pappa Pierre. 

Hur låter det då? I samtidens countryvåg hade Pierre Isacsson funkat som hand i handske och pappa till den yngre generationens Ritschard och Kjellvander, kanske närmare Alf Robertson än Mats Rådberg. En låt som Tomgång får en att greppa efter Waylon Jennings taggtrådscountry och Kom, kom är så nära en svensk Leonard Cohen-vals vi haft sedan … nej, det har vi nog inte haft. Texterna är genomgående starka, svarta och centreras kring längtan och ånger kring en livsbana som tycks förlorat hopp och riktning.

”Havet strömmar kring vaderna och man ser inga spår där jag gått /Skummet fräter ruiner, det är för sent nu att rädda mitt slott.”

Innan slutet är jordad, mörk country med en vemodig röst som bär drömmar om ett annat liv.