Makaya McCraven

Dela den här recensionen:

Det finns en föreställning om jazz som en konstnärsform som alltid sker i nuet, där improvisationen är den viktigaste beståndsdelen, och där kollektivet gemensamt skapar musiken här och nu. Det är inte alldeles fel, jazz formar oftast sina uttryck i presens, kanske mer än någon annan populärkulturell genre. Men det är inte dess enda uttryck. Jazz är en omfångsrik och apart stilart till brädden fylld av många underbara ting.

För Makaya McCraven, trummis och beatmakare från Chicago, är jazz snarast ett sätt att förstå världen. På In these times, hans sjätte fullängdare på åtta år, har han samlat ihop inspelningar och ljud, såväl från studio som live, under en packe år och sedan klippt ihop det som han behagar i efterproduktionen. Lite grand som Teo Macero gjorde med Miles Davis allra finaste sjuttiotalsinspelningar. Ni ser, jazz är ett månghövdat monster som sträcker sig åt alla håll där det kan finnas näring.

Det mest imponerande med den här plattan, som är McCravens allra finaste, är hur helheten känns så sammanhållen. Man får verkligen intrycket av att de tio spåren är inspelade gemensamt i en enda sinnrik tagning. De många sublima gästspelen, Brandee Youngers harpa och Matt Golds gitarr är två av de främsta, förhöjer också den förnimmelsen. Men det mesta har alltså skett i McCravens huvud och mixerbord. Det är ljuvlig musik, där en massa olika sorters ljud och texturer samsas. Än hörs funk och soul, än hardbop och moderna elektroniska inslag, men under McCravens händer formas allt till något organiskt odelbart.