Espen Eriksen Trio

Dela den här recensionen:

Pianisten Espen Eriksen är en ganska typisk norsk jazzpianist. Sångbart melodiskt spel, ofta i moll med det kanske lite uttjatade uttrycket om det nordiska vemodet. Tidigare skivor med trion är ganska slicka och lite av en vattendelare inom jazz. In the mountains har liknande sound som de tidigare men är nog deras bästa hittills – kanske för att den är inspelad live. Ljudet är fortfarande kristallklart men med en större nerv och lite mer vågade improvisationer, som det ju ofta blir framför en publik. Något gör att jag känner en stark scennärvaro, och det är inte alla liveskivor som lyckas fånga just känslan av att sitta i publiken. Inspelat i Oslo 2018 och 2020. En låt, Krzysztof Komedas Rosemary’s baby, i Polen 2021. Den brittiske saxofonisten Andy Sheppard som var med på en av deras tidigare plattor gästar här på tre låtar, exempelvis den modala In the mountains där hans ton låter lite som en blandning mellan Tommy Smith och Jan Garbarek. Lars Tormod Jensens bas är mörk men lätt, när han tar till stråken påminner det ibland om EST.

Väldigt norskt låter det i varje fall, alla låtar utom sista är skrivna av Espen Eriksen som alla har väldigt sångbara melodier som man lätt nynnar med i. Ibland drar det åt folkmusikmelodier, ibland åt koraler eller hymner. Som mest groove är det i Dancing demons. Ibland låter det som om de åker med foten på bromsen, musiken är ofta beredd att åka vidare, men hålls ofta tillbaka. Det ger musiken både en latent spänning, men ibland en lite väl återhållsam prägel. En skiva att softa till.